Ena natten sover man med ett läckande fönster. Andra, som denna sover man i ett rum som är gjort för champagne och en annan sorts smuts.
Bloggar loss från sängen i ett rum som känns mer Amandine LeFrukts smak än något rum jag sovit i. Någonsin.
Med sitt nästan svarta trägolv, högt i tak, sina stora fönster med valv och enorma säng skriker rummet synd, svarta spetsar, rödvin i badkaret, champagne, jordgubbar och cigaretter i sängen.

Men icke. Jag är här med jobb och har nu fem timmar kvar innan jag ska upp och äta frukost för att sen jobba tillbaka till Crime City.
Jag har extremt höga förväntningar på morgonkaffet. Gör det mig inte besviken tänker jag fan åka hit något gång privat. När jag har massor av pengar (OM).