söndag 14 november 2010

Hur man förstör en utekväll

Jag har varit KASS. Jag har tofflat, jag har legat hemma och deppat över pengar, ev cancer i tjejmagen, brist på jobb, jag har bojkottat alkoholintag och så vidare. Men inatt, då var det dags att sluta vara en fet toffel latmask och gå ut och dansa. Erik spelade, Anja Schneider spelade, jag hade min första flaska Kir på 13 år, gästlisteplatsen var säkrad (jag må ha fått jobb, men jag har inte fått lön än). Det var bäddat för en bra kväll. EN sak sabbade hela kvällen. Ett litet jävla glas smoothie med yoghurt i, sen slutade min mage samarbeta med mig.
Efter några tappra försök att dansa fick jag kapitulera för min laktosintolerans och knata hela vägen bort till Sofielund igen.

Fail.

måndag 8 november 2010

allt har en baksida, speciellt modet.

Nysshemkommen frn bästaste erich och ett fint veckoavslut.
vi såg bla allas våran kommisarie beck,veckans kaning och korrespondenterna.

Avsnittet handlade om Mode odet som slagfält och brobyggare. väldigt sevärt.
Bla får vi inblick i att högerextremister i Indien vill bevara sin kultur genom att banka på kvinnor som bär jeans. (de har nog aldrig heller reflekterat över det faktum att de själva bär jeans....avskum!) Dock vill jag ju säga att jag inte är förvånad alltså...ett tredje världen land , ekonomin på uppgång och det västerländska idealen kommer ikapp...
Sedan får man också en inblick i hur sjukt Italien är som land (och tro mig det kommer bli värre) Lego nord alltså, herregud jag blir mörkrädd.
Och Italiens kontra Kinas textilindustri är sjukt intressant, slaget om tyget.

bla får man följa och se hur Filippinska designern Cara jacobs utmålas som någon slags moder theresa för fattiga kvinnor inom textilindustrin. Jag menar okej men det är skitbra att hon ger fattiga kvinnor en glimt av en framtidstsikt och pengar, lön till mat, men det blir så jävla skevt när man tänker på vad hennes väskor säljs för, vad hon själv tjänar varje månad.
Jag kan ju lova att det är dubbla belopp än de stackarns arbetarna.
Men många inom mode är ju rå-kapitalister så det skriker om det.
Jag ställer mig fortfarande frågan när det kommer till produktion:
GÅR det som Oetablerad designer ha ett fair-play system som fungerar från skiss till färdigt arbete? är det möjligt?
Jag TROR och VET nästan att det är tamigfan möjligt med tanke på vad div.jet-sets designer/vds för modeföretagen omsätter.


Det är krafttag som gäller både mot sexistiska högerextremister i Bombay och mot Italien. Undrar hur folk som röstar höger reflekterar över sådana här sjuka ting? dock har jag svårt att se att höger-väljare är ideologiskt höger från början.
Utan jag tror snarare det är egocentrism och dumhet.
och att 75% av sveriges befolkning är dumma i huvudet är ju ingen nyhet.
Sen tåls det att tänka på att analysera mode mer än vad vi gör, det är på uppgång och nu menar jag mera politiska analyser, inte om själva modet och trenderna.

http://svtplay.se/t/103500/korrespondenterna

lördag 6 november 2010

Mindre smuts mer champagne

Ok, inte så mycket champagne eftersom jag numera håller mig till ett glas per tillfälle. Full fokus på att resa sig ur askan. Och visst är vi på väg? 
Men eftersom all fokus har varit på att ta sig ur skiten från alla håll (tror jag iaf) så har Smuts & Champagne fått lida. Inspirationen har varit på noll. Inte ens underklädessidor och dreglande över kläder jag inte har råd med har jag hunnit/orkat med. För även om jag har suttit på mitt arsle så har jag samlat kraft. Och nu är det dags att släppa loss den.
2011 (den här har man inte hört förr, nänä) är året då vi reser oss, inte behöver gå till valstugorna för att få i oss kaffe eller slatta Mojitos på krogen (men gratis är gott), då man går till folkköket för att umgås, inte för att få i sig dagens enda mål mat.
Haha, om en vecka sitter jag säkert här igen och försöker komma på en ny plan för att lyckas...men kanske kanske kanske är det nu det händer.