Attention Shoppers

Inget ghetto-ICA på ett tag

bull

Jag vet att jag är sen och inte hänger med alls. Det här stod det ju faktiskt om i tidningen. Dessutom hade jag läst det men glömt bort det när jag glatt gick och skulle köpa paprika. Så kan det gå.

Nothern soul, To all my friends, and lingerie

Packat ryggan, nu far vi! smutselin, hannah di och Amandine tar fetjeepen och get the hell out of crime citi. Pitstop sthlmo för att sedan ta oss both knifvarna tillbaka till stan som gjorde oss till det vi är.
Sitter och lyssnar på to all my friends skiva som vi skramlade till idag.
Someone special är helt klart bäst idag. och förutom masshysteri skivan som jag fick i 22 års present är det det första skivan jag köpt sen jag var kanske 16. så bra är de! köp å njut!
De finns på Itunes-store och kommer upp på spotify inom kort.


Änyhow. med tanke på LÅ och hemgång så tänkte jag passa på att säga att jag längtar verkligen OCH av alla saker man nu gör uti norr så är det bla det här, eller jag iallafall och det är att titta in i happy peoples butik som ligger inne i shopping på storgatan.
Happy people är ett norrbotniskt streetmärke grundat av Thomas Niemi, blott typ tjuge? när han startade. bara det är beundransvärt.
Som förutom att designa Happy peoples grejer, har han gjort en city kolt aka finaste same hooden ever och alltid dragit i massa trådar inom luleås utescen tillsammans med tigerboys.
en eldsjäl helt enkelt och det tycker vi om.
Jag gjorde min praktik där sista året i gymnasiet och lärde mig massa bra saker.
Det är street, norrbottniskt och ascoolt. Jag funderar bla på att inhandla en keps och samekolten representerar jag rätt ofta här uti fiendeland, alltid.



sen har jag en never ending lovestory tillsammans med föreningsgatan 7 i Luleå.
Men det är som sagt en annan historia, eller så klickar ni in er på bloggen om ni inte kan bärga er, vilket ni inte kan.
Nu ska jag undra över VARFÖR jag enbart har spets-trosor som är rena inför resan, är mera sugen på bomull över asset, istället för spetsröven. Men med tanke på Amandines fina inlägg ang underkläder så kan jag ju inte sluta le lite, självklart spets alá Agent provocateur när man ska åka jeep.
En gång sa ett ligg till mig en gång att jag alltid hade najsiga underkläder, jag höll med.
Over and out.

Underkläder vill jag ju ha

Oavsett om jag klär upp mig, klär ner mig eller inte klär mig så mycket alls känns vad som helst lite lite lyxigare med snygga underkläder. Ingen behöver se dom, det handlar inte ens om det. Det kan vara under mjukisbyxorna och luvtröjan. 

Synd bara att som det gäller med det mesta: smakar det så kostar det.

Så är fallet med min nya underklädes-crush som kommer från Strumpet & Pink. Helvete och jävlar jag dreglar. 

Musik att vakna till

Efter att ha vaknat tre gånger av att mobilen ringt(vilket den inte ens hade gjort) och drömt fantastiskt knasiga drömmar om översvämningar och zombieinvasioner vill i alla fall jag inte upp och härja det första jag gör. Jag vill lyssna på något slappt. Och dricka kaffe...



...och röka cigg i sängen (but that ain´t gonna happen).

Fick för övrigt just veta att filmen Virgin Suicides som denna låt är med i gick på SVT igårkväll och jag missade den. Helvete!
Har du inte sett så se den illa kvickt.

FÖR TUSEN MER I MÅNADEN KAN MAN LURA ETT LAND, HANNAH DI ÄR SMUTSIG OCH PK

Har precis anmält mig till rena kläders informationsutbildning i 08 i oktober.
Kan bli intressant. Som oetablerad designer och rookie inom produktion tror jag det kan bli väldigt värt. Sen som konsument med för den delen. hela samhället är så jävla fashion och det är så jävla fashion att vara fashion, modebloggare, svenssons ALLA ska vara med i det nya mode-Sverige och - kan vara med nowdays.

H&M, Top Shop, Indiska you name it - alla stora kedjor massproducerar och köttar ut nya rippade trendkänsliga plagg före kollektionerna ens nått marknaden.
Och alla är nöjda och glada för "alla" kan nu ta del av den luxuösa flärden som svärmar och alltid har gjort runtomkring modeindustrin. the price you must pay for your sins antar jag.

Jag menar och tycker att såpass stora multinationella företag HAR råd med bättre avtal och löner, det har också Chanel, Fendi, Dior etc. för något säger mig att att alls inte sys för hand av speciellt anställda sömmerskor i Paris...

jag tycker att Designers, företag och kedjor ska ta sitt ansvar genom hela processen OCH man själv som konsument. Var kommer mina kläder ifrån? vilka avtal finns och är det delat lika? svar - nej. Just nu är det fullskaligt uppror i Bangladesh av arbetare inom textilindustrin. det var väl EH på tiden.

Men är en himla svår industri att peka med långfingret åt, då jag, där jag är och alltid har varit faktiskt inte har råd att med mer än ja då generellt H&M. Och finns det ens NÅN bra produktion?
Dock för att dryga ut mitt samvete kan jag säga att jag faktiskt ytterst sällan handlar kläder från kedjor i överlag. Jag handlar mest second hand eller ebay. alt. sparar eller slösar pengarna på random design-plagg istället.

Jag har lärt mig under mina 2 sjukt fattiga skolår att man måste och ska slita sina kläder med hälsan och man gör det om man älskar sina plagg. Har man inga cash är det svårt att vara trendig helt enkelt, men tamigfan lika bra det. sköna och snygga kläder är helt enkelt ledordet. (eller okej, man plockar på sig random skit på öppna hjärtat för de kostade en tia och man trodde man skulle sy om det...) Det kanske är inbillning, men det känns som att istället för att köpa 4 trendkänsliga plagg från H&M lägger jag hellre mina pengar på kanske, typ tex Carin wester.
(observera nu att jag faktiskt är en NERD)

Ett: det är en grym svensk designer (design är viktigt för mig, OBS nerderi), som inte massproducerar i samma skala.
två: det känns bättra att handla och svärta ner sina pengar där, för att hon uppenbarligen inte lär (helt krasst) ha råd med en bättre produktion.

Jag tror jag ser textil och mode-industrin som olika grader i helvetet.
Men det ska iallafall bli intressant och se om mina egna teorier kan stämma, och hur man kan göra för att förbättra det, inte minst lär det ju bli aktuellt för mig i framtiden med produktion, och jag vill ju helst inte brinna längst ner.

Sen är jag faktiskt också väl medveten om att denna text kan ju faktiskt bli lite för PK, för det finns också väldigt många i nudagens läge som INTE kan bry sig om var deras kläder kommer ifrån.... De kanske inte kan det, men företaget bakom kan faktiskt.

Nog med att va PK och nerd, först tänkte jag outa lite ang Anders Borgs stilbrott (läs: stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedvall) - hans hästsvans och eh ja hans politiska status till att börja med. Precis som smutsElin inflikade innan, arbetarklassen är ju faktiskt de bästa på att sätta trender och Anders Borg is not.
Känner att tunn girig jävel-hästsvans,svettig-kuken-kille stuket is so last season.

Blogging like a blogstar pt. 3

Idag har jag slackat loss så att jag nästan skäms.

Jag har bland annat kollat på när Erik tampats med sin allra första hemgjorda surdeg.

The awesome DJ Per Hammar struggeling with
a surdeg. 

Jag och Erik hann med en sväng på stan innan allt stängde och jag införskaffade en sån där flerfingerring som jag letat efter överallt i flera månader nu.

Jag vet inte riktigt om den går under kategorin bling eller vapen. Det återstår att se.

ÄNTLIGEN är den min

Efter en sväng på stan blev det middag tillsammans med Smutselin, Maja och Erich.

Lyxig sparrissoppa, mousserande vitt och varmt nybakt surdegsbröd. Inte helt dumt.

Och dessutom är vinet rekomenderat av ingen mindre än självaste Bengt Fritiofsson. Bara det ryker av klass.

Nu gott folk avslutar jag projekt populärbloggande. Åtminstone för idag.

Det är dags att downa en timme gammal maxburgare köpt och levererad av my man samt lite filmmys med densamme.

Pimp my mouth

Herrefukkingud vad vissa här äger andra i bloggandet... amandinelefrukt hold your horses! Idag har det svettats och smutsats men har ändå lyckats hålla måndagsångesten rätt långt borta.

För att hålla peppen uppe tänkte jag komma med en del trendtips, vilket är min starka sida. En stor trend på väg upp just nu, med stark koppling till arbetarklassen, är tandlöshet. Det är ren fakta att arbetarklassen faktiskt skapar trender, samt även bär upp trender allra bäst. Det är från förorter och arbetare som stora designers snor sin inspiration ifrån. Och nu är det på g! I och med finanskris och hipsterbögeri så har det helt enkelt blivit trendigt med utdragna eller för den delen utslagna tänder, glugg eller guldtand båda är hett. Så go for it! mycket billigare än ren plastikkirurgi och ger utseendet en rejäl förändring. Du väljer själv hur radikal förändring som krävs och kan välja en tand kanske lite längre in än fronten. Själv tycker jag fronten är lite för drastiskt. Låt dig inspireras

Blogging like a blogstar pt. 2

När andra går hem från jobbet går jag hemifrån eller i detta fall från min pojkväns lägenhet. First stop: Casa de Elin och Erik (aka Per Hammar) och alla deras katter. Erik har både bakat surdegsbröd och lagat lunch. Delvis därför väljer jag att ha på mig en asfet t-shirt designad av honom själv.


I övrigt har jag på mig en sjal jag köpte på något ställe jag glömt bort för ett halvår sen.
Byxorna är Cheap Monday-jeans som jag fått begagnade av min pojkvän.
Koftan är köpt Second hand för en tjuga.
De fantastiska vita skorna köptes på Din Sko i början av sommaren för 300 spänn.





T-shiren är så fantastisk att den får en egen bild. Skaffa din egen HÄR.

Och om du undrar vad fan jag håller på med kan du läsa om det här.

Pete Philly & Perquisite - Lazy

Dagens mycket passande themesong.

Blogging like a blogstar

Imorse kom jag att tänka på innebloggar och frågade mig vad det egentligen är som gör bloggar populära och lästa av många. Det finns en hel drös 90-talister där ute som både tjänar pengar och blir sponsrade med kläder pga deras bloggar. Så morgonens mission blev alltså att pimpla kaffe och forska i bloggar.

Crazy bananas alltså. Jag är nog fan för gammal för att fatta hypen. Allt de här tjejerna skriver om är vad de gjorde i helgen, vilka kläder de har på sig idag, vilka skor de ska köpa för 5000, vad de ska se på TV och vad de åt för mat igår. Lägg till några bilder på bloggstjärnorna och deras vänner och du har en succéblogg. 

Dagens uppdrag : skriva som en poppisbloggare.

Vi börjar det hela med God morgon!

Eftersom jag lever the high life kan jag självklart gå upp när jag vill. Konstigt att halv tolv ändå känns som nio på morgonen.

Frukost so far: Överdoserat mörkrostkaffe.
Här iklädd min dyraste ägodel glasögonen och ett linne jag stulit
av min dude.

På morgonen innan jag orkar äta något alls drömmer jag om en alldeles för stark kopp kaffe, utan mjölk eller socker. Nu när jag äntligen har den här brevid så tänkte jag ägna den min fulla uppmärksamhet.

Stay tuned. Mer blogstarbloggande under dagen med antingen nya inlägg eller uppdateringar av denna.

PUSS

ÄR en pretentiös filmnörd

Den första filmen jag fastnade för var faktiskt en Tim Burton-film. Batman Returns var mörk, musiken skapad av Danny Elfman (som Tim Burton samarbetar med i typ alla hans filmer) var fantastisk och allt hade den där magiskt gothiga Tim Burton-känslan över sig.
Jag var väl inte äldre än tio år gammal när jag började intressera mig på allvar för film och det var delvis tack vare Tim Burton. Jag har alltid uppskattat känslan Tim Burton kan förmedla i de flesta av sina filmer. Han har en speciell stil där han kan blanda det mörka läskiga med mys bl. a. med hjälp av överdrivna karaktärer, starka färger blandade med mycket gråskala och overkligt rött blod. Men grejen med Tim Burton för mig är väl lite som julafton. Allt det magiska, hela känslan mattades av ju äldre jag blev. Sen jag såg The Nightmare before Christmas på bio har jag sett flera hundra filmer. Vackrare berättelser, snyggare filmfoto, djupare karaktärer och så vidare. Jag växte och glömde bort vad som hade varit så speciellt för mig med hela Tim Burton-grejen.
Så kom Alice i Underlandet på bio. I 3D dessutom. En av mina absoluta favoritberättelser genom tiderna gjord till film av den första regissören jag över huvud visste namnet på.
Med alldeles för höga förväntningar gick jag på bio och fick se en film som iofs var väldigt snygg, men det var inte så mycket mer än så. Tim Burton hade grötat ihop Alice i Spegellandet och Alice i Underlandet med lite egna påhitt och resultatet blev den här filmen. Jag tänker inte avslöja innehåll, för filmen får ni gå och se själva.
Min upplevelse var bara att det blev för mycket av allt. Kaka på kaka på kaka av galna upptåg, starka färger, folk som skriker och säger underliga saker utan att egentligen säga någonting och en berättelse som jag egentligen inte förstod meningen med. Jag att det fanns någon sensmoral i det hela och jag tror det handlade om att växa upp och våga vara sig själv eller något annat jävligt klychigt. Bla bla bla...seen it before i mindre irriterande filmer.
 Droppen som fick bägaren att rinna över var den där jävla dansen i slutet. Har du sett Alice i Underlandet så vet du exakt varför jag sjönk ner biostolen och skämdes, har du inte sett filmen än så har du något att se fram emot.
Den där speciella relationen mellan mig och Tim Burtons filmer tog slut någon gång i samband med att puberteten gick över, men det var med den här plojversionen av Alice i Underlandet han sabbade alla chanser att någonsin bli vänner.
It´s over.

HANNAH DI DESIGN

1 & 2: mooadboards
3 & 4 : queens
modell: Unni
foto: irika


COUP D´ETAT 2010 BY Hannah Di

Coup D´etat är min examens kollektion från Kobenhavns mode og designskole.
Den är inspirerad och baserad på de hierarkiska strukturnivåer man finner i schackspel.
Varje pjäs har sina roller precis som vi människor har i samhället.
Tyger, matrialval, färger och former är valda med omsorg utifrån schackpjäsernas olikheter, klass, makt och utseende.

Med Coup D´etat vill jag skildra och visa min syn på dagens samhälle via mina kläder och ett romantisk skimmer. Det finns en drömsk och surrealistisk essens genom hela kollektionen.
Coup D´etat är street couture , det är ett surrealistiskt drömscenario i nutiden.
.
.
.
.
med all hatkärlek och kärlek i hela världen, till folket!
Min portfolio är under konstruktion och fler bilder komma skall.
Det är bara början

Dagen efter skumpa, smuts, tretti år, och skatepark

hannah di: har du sett denna? *håller i fodralet till alice i underlandet*
amandine: ja, blä
hannah di: vadårå, ären dåli? det är ju ändå tim burton?
amandine: nä jag hatar honom nu! han har förstört mitt liv
hannah di:.........ok, det var inte ens lite coola kläder?
amanda: nja jo lite.

omfg. Tim burton har förstört Amandines liv, jag bakislipar (för mkt av allt, men det vare värt) och inser att jag faktiskt inte ser speciellt mkt film. jag tycker google nästan är roligare, det alt. lamor.

inser att jag MÅSTE skaffa mig ett bra internet och betala hyran.

Bunny

Alkberg dunkar varmt i mitt hjärta

Efter denna kaosartade champagne flödande helgen så mår jag oförtjänt bra fysiskt och har överpresterat mina annars väldigt förslappade söndagar med att både promenera och cykla. Det är så jag håller mig så ung och fresh. Nog.

För att hitta nån sorts ro har jag lyssnat på Mattias Alkberg (eller MABD som de bytte namn till) och insett så jäla bra den mannen är. För att inte tala om vilken del av landet han kommer ifrån! Jag känner att Lule kallar på mig, och jag lovar att jag kommer snart. Albumet Jag ska bli en bättre vän ger mig verkligen känslan av norrbotten och bitterheten och peppen på samma gång.

Lyssnar på låten Ragnar och känner mig själv botad. Tyvärr kan jag inte dela med mig av den eftersom det inte verkar finnas någon studioversion på låten på youtube och frånvaron av kvalitet är allt för stor. Vilket är grovt störigt när man vill blogga ut skiten. Därför lägger jag upp den nästan lika bra Don Quixote!

NU KÖR VI SÅ DET RYKER!

John Dyer Baizley

För någon månad sen var jag och såg Converge spela på Debaser Malmö tillsammans med Gaza, Kylesa och Kvelertak. Bland merchen fanns bland annat en plansch i tjockt kartongigt papper från Kylesas senaste album Static Tensions som jag föll för direkt. Jag ville ta med den hem och rama in den. Det hade inte spelat någon roll hur bandet lät (nu råkar jag gillar Kylesa, men det var ändå bara en bonus). Tyvärr hade jag inte de 300 kronorna eller mer som det kostade.
Nu har jag luskat reda på att konstnären bakom detta fantastiska album cover heter John Dyer Baizley, är sångare i bandet Baroness som han även gjort konst till och att han gjort omslag och t-shirtkonst till andra band. Bl. a. Kvelertak.

Jag ser väldigt mycket Alphonse Mucha (en av mina absoluta favoriter), men med mycket mer mörker och smuts i de här bilderna. Jag tänkte lägga upp bilder från båda konstnärerna så får ni avgöra själva.

Baizley - Fish

Mucha

Mucha
Passande nog en reklambild
för champagne.

Nu är jag på en desperat jakt efter bilder av Baizley utan texter och bandnamn på.
En hunka till den som hittar det åt mig.

gloves keep you warm

Det börjar bli kallt i crime city antingen kan man hålla handen ELLER ta på sig ett par vantar.
jag skulle vilja ta på mig de ovan. Margiela für alles, signatur stygnen är tamigfan genialiska.
och jag älskar tanken och känslan med att det ser ut som om man har lindat händerna i bandage. fit för box! eller höst.

So far under uppbyggnad

Vi har precis startat upp bloggen och den är (förhoppningsvis) än så länge inte ens en tusendel så awesome och fab som den kommer bli. Designen är under uppbyggnad med andra ord. Men det hindrar oss inte från att uppdatera med inlägg så länge.