Hannah Di och smutsen - punkgenen the story

Jag kom bara och tänka på att vi alla tre, snart fyra (MAJA DAMNEH var är du? komsi kosmi) kommer från någonslags punkkategori. Eller jag tror Smutselin och Amandine (& maja!)är lite mer renrasiga och hardcore där. Oavsett om Thåström, Ebba, böcker om anarkism och Nina hagen infiltrerade mitt ponny flickrum som trettonåring så gled jag mer och mer in på pop när jag blev äldre.

jag var nog poptjäj tills jag som sextonåring insåg att det var roligare att ligga med hc-snubbar än popare. Sen rycktes jag med i en bil ner till augustibuller tillsammans med Luleå Hardcore en sensommar, jag gled omkring i rosa pumps och westwood tshirt, alla kallade mig popprinsessan. fint nok liksom. (det är fortfarande min favorit tshirt all times, vet dock inte hur smart det är att kuta omkring på punkfestival med svindyra tishan, rödvins fläckarna är FORTFARANDE kvar, punk)
Tills jag tillslut slängde upp huvan och följde med Sven och Henrik till Dishcharge. Jag moshade i mina rosa pumps som fylldes med lera och när Sven och Henrik kysste mina fötter efter att d-taken slutat, insåg jag att punkgenen hade etsat sig fast och aldrig skulle försvinna.
Jag gillar smutsen OCH älskar champagnen. och crustifierigen återkommer då och då.
Så nu ska jag röka en cigg och fräsha, på med Acne klänningen och sen blire nog att glida över till casa de hammar unt älgen, vänta in Amandine och den jäveln Grevholm.
så syns vi i dimman, i smutsen med champagnen. ONE LOVE!

WESTWOOD, TITS TSHIRT .
Jag kickade den på studenttrappen, på augustibuller och varenda gång den är ren.