Ett brev till mina tjejer

Min brist på dator och damernas semster dödar verkligen uppdateringsfarten på det här stället.
Detta får bli ett brev till mina kära Smutselin och Hannah Di:
Hey ladies...
Jag skojar inte när jag säger att den här datorn är den mest frustrerande att sitta framför. Jag sitter just nu på en barstol framför en bokhylla, liksom. Jag lyckades ju med den brillianta: glömma laddaren till datorn i Stockholm. Dessutom glömde jag sladden som laddar min telefon. Fail.
. Igår hände det här fantastiska: Jobbintervjun började som en jobbintervju men det hela slutade med att det kändes lite som ett läxförhör om mitt eget liv och jag har glömt hälften av ordningen på allt jag hittat på genom åren. Det känns som jag kommer få underkänt i provet om mitt liv. Vem fan lyckas med det, liksom? Herregud vad fail det skulle vara att inte får jobb pga att man inte kommer ihåg vilket år man gick ut den och den skolan. My gawd.
Jag har kommit på ett alterego. Min egen superhjälte. Jag är Fail Girl.
Hannah, du kanske kan hjälpa mig designa en schysst outfit till det? Cape är ett måste.
KOM HEM!